I sit down and think about the day you’re gonna die

March 24, 2007

Jag pratar alltså om mina digitala saker som ramlar i bitar och kommer lämna mig i total misär.

Jag börjar från början:

*el digitalkamera-Oh, vad jag tyckte att det var roligt när jag skaffade den. Det var kul och lätt att ta kort, många fester följde den med på och den gav bra bilder. Micke bla micke bla. Sen. Förra sommaren, eller ja, i maj var det ju, då la den av. Först blev inställningarna märkliga så tog jag foto ute i dagsljus blev bilderna helt enkelt vita. Pratar med Pappan, som ändrar något och det fungerar bra. En månad kanske, sedan lånar D den och den fungerar inte då heller. Lusten att ta kort försvinner mer och mer.

*le cellphön-oh, the joy av att ha mobilen tillsammans med musiken, allt i en liten maskin. Kameran var tillräckligt bra för att ta småbilder till bloggen, musiken och radion hade jag alltid med mig. Dum som var jag hade jag den dock på abbonemang, 18 månader istället för tolv. Idiot, för efter 12 månader och en dag började den falla i bitar. Styrpinnen micklar, kameran går på och av, hörlurarna dog helt för en månad sedan, jag kan inte koppla in den i datorn längre utan att allt bryter ihop. Oh the joy.

*el bettan-typiskt. den görs inte längre alls. Nej det är säkert för att den inte håller. Bildskärmen har numer två konstante lodräta streck och ett som kommer och går. Den väser även som ett astmabarn och blandar ihop mina dokument. Ja alltså, precis som att någon har tagit datorn och ristat den uppochner, allt ligger hullerombuller, jag föredrar bokstavsordning så jag hittar. But no.

Som ni kanske förstår håller ju mitt liv på att ramla samman totalt här. Tack gode gud för D. Och att jag håller på att rediscover böckernas förtrollade värld. Men samtidigt känner jag mig handikappad. Tänk om bettan dör? Eller mobilen? Hur ska jag då kunna kommunicera med omvärlden? Röksignaler? (där har jag förmodligen det mest anpassade jobbet, men ändå?) Med tanke på min resa till USA om endast 37 dagar och det faktum att jag ska låna lillasyster L’s digitala systemkamera på resan, så känner jag ändå att jag vill ha en egen. Och det är såhär, jag är prylgalen som fan och gillar nya tekniska prylar förmodligen ännu mer än herr 404 har jag nu börjat fundera över vad jag ska göra. Och vad jag ska köpa.

Att byta ut Bettan än är inte riktigt aktuellt. Jag kan leva med strecken, astmaandningarna och helt ärligt, jag har inte råd med allt. Men en ny mobil vill jag ha. Och jag funderar mest seriöst på denna. Visst vore det kanske logiskt att fortsätta is erien som jag har, men den har en likadan kamera som den jag har nu och eländigt dåliga knappar för en smsoman som jag och den har ingen radio. Så nej, den första vill jag ha, men den är ju kanske inte superbra som mp3spelare, men den har radio och en bra kamera. Men kamera då? Vill jag inte ha en ny? Eh jodå, jag har spanat in mig på den här och dess storebror. Ska jag ha en ny kamera vill jag ha en ordentlig rolig leksak. Det är svinroligt att ta kort med en ordentlig kamera, det är en annan känsla. Zoomen, fokusen, tyngden, ja alles.

Ska jag då alltså köpa en ny mobil med en bra kamera med kanske en kass mp3spelare? Eller ska jag köpa en ny mobil, en ny digitalkamera o c h en mp3spelare? 8gb loveli musik samlat i fickan, mobilen i den andra och kameran i sin egna väska på ryggen? Susandes fram på blåa faran?

Jo jag kan se det framför mig, jag kan verkligen det.

Men trots allt, så ska jag ha alla dessa nya fantasiska prylar måste bettan fungera som hon ska. Och med tanke på rosslandet som precis undslapp henne så kanske jag ska lägga pengarna på en ny bettan? Fast ingen är ju som bettan, så är det ju bara.

Man kan tro att jag har druckit vin för att svammla ur mig ett sådant här mastodont inlägg, men så är icke fallet. Jag är dock gräsänka då båda mina sambosar jobbar och sliter och dricker läskeblask vilket kan leda till en viss sugarhigh. Jag skyller allt på läskeblasken och publicerar nu en video till alla er som orkat ta er ända hit, om jag ens har en enda läsare kvar efter min totala bloggmisär den senaste tiden: