I’m hungry. I’m thirsty. I could hump a tree.
Det är för lite humor idag!
Snart ska jag rädda världen hela natten och kväva min nervositet i…något.
Carolina sits on ninety five Give her a dollar and she’ll make you smile. Hooker, what a looker, walk away!
Jo alltså.
I samma stund som jag är inne i en svacka med träningen och tycker det mest är tungt och att inget går som jagvill, ja då ringer tränaren och frågar om jag kan spela elitseriematch imorron och givetvis kan jag det och samtidigt som jag blev superglad så blev jag precis sjukt nervös och måste gå på toaletten.
Som en liten guppy bland hajarna. Så kommer jag känna mig.
vi kommer att dö samtidigt du och jag
För 10 år sedan gick jag ut nian.
Fick äntligen lämna en klass som gav mig så mycket smärta men samtidigt två personer som står mig mycket nära. Och fem-sex personer till som var det utstötta gänget men som hade roligt som bara den-när vi fick vara ifred.
Nu är det såklart snart dags för återträffen.
Och samtidigt som jag hade velat åka ner och träffa dom där som jag tyckte om så är det för många som jag inte vill träffa. Som jag inte bryr mig det minsta om. Men den som jag har kvar som betyder mycket för mig är den som ordnar festen, och på något sätt känns det som att jag känner mig skyldig att komma. Samtidigt som hon vet exakt hur jag känner om att vara tillbaka på den gamla skolan igen och respekterar vilket val jag än ger, samtidigt så vill hon ju såklart att jag ska komma.
Men nu har jag haft för mycket klump i magen alldeles för länge för att jag ska må bra. Det kommer göra mig nervös tills jag ska åka, jag kommer få ångest av att vara där och jag kommer må dåligt när jag kommer tillbaka hem.
Så även om M kommer bli besviken så vet jag att hon kommer att förstå. Jag kan inte åka på något som inte bara säger: Yes! Vad kul!