säg inte det här högt till någon
Men jag är trött på kylan som går genom märg och ben och att man måste ha m a s s o r med kläder på sig hela tiden och att det bara kommer mer och mer snö. Det blir liksom inget av det hela. Vräk ner så jag måste pulsa eller skit i det liksom.
Jag är redo för vår. Jag köpte nya jeans igår som absolut inte är den modell som jag brukar ha men eftersom jag godforbidd har gått upp litegranna i muskler sedan jag drog mig in mer än en gång i månaden i gymet och mest känner mig fångad och lite tråkig som har haft samma sorts jeans i flera år and a change was needed. Sedan tycker jag mest att jag sitter här lite som i chock när jag inser att jag ska åka till USA om bara två månader. Helt insane. Och skitkul. Verkligen. Tre år sedan jjag sist träffade dom alla och nu är de stora stora. A var sju och D var tre när jag tog hand om dom. År 2000. Räkna själva liksom. Ska bli så spännande. Flyga. Alla lukter som jag kommer ihåg. Människorna, kommer jag känna igen alla barnen som var en del av min vardag då men som nu är sju år äldre. Och deras föräldrar. Kommer de känna igen mig, vad kommer de säga. Och funkar min kamera ordentligt egentligen. Kommer jag hitta något att ha på mig ever. Men hjälp, jag ska ner till downtownphilly igen! Och king of prussia! Och alla människor. Och ja, jag kommer behöva den pausen från all träning som är då eftersom jag en vecka senare ska spela SM och bevisa mig för min plats i landslaget. Men jag bekymrar mig inte så mycket. Det kan inte vara sista veckan innan som avgör utan all träning sen förra SMet.
Iallafall är jag redo för att möta världen i mina nya jeans och mindre kläder. Inga hellyhansenunderställ iallafall. Mer som i tshirt linne och flipflops. Dammit.