puststånkstönbrrr
Idag tar det emot att ta på mig sju lager kläder, ta den stora väskan och dessutom hoppa i vattnet en halvtimme innan själva träningen faktiskt börjar. Jag känner mig frusen och seg och väldigt trött.
Och jag har funderat på det där med VM. Jag lägger så sjukt mycket tid på detta. Tränar okristliga tider och massor, satsar stenhårt, sover på golvet på mina lediga helger och spenderar massor av tid i klorerat vatten som sliter på hår och hud. Jag får reda på två veckor innan vilka som kommer att åka till Bari och jag vet om att jag kommer gråta, bli asförbannad om jag inte får åka. Det värsta är att det känns så hopplöst ibland. Att jag redan kan känna besvikelsen i halsgropen. Jag kommer inte klara av att vara glad för dom som får åka, det spelar ingen roll hur bra jag tycker om dom. Jag vill ha den platsen så sjukt mycket.
Och tro mig, det oroar mig att jag redan nu känner hur det kommer att kännas om jag inte tar platsen. Har jag redan gett upp eftersom jag tycker att jag är så dålig just nu? Jag måste verkligen skärpa mig, det kändes bra i måndags och jag kände att jag har utvecklats, nu gäller det bara att visa det dles på träningen här hemma och på lägret nästa helg.
Men usch vad jag i n t e tycker om de här tankarna.
Idioti.
Jag vet ju om att jag är bäst i världen.
Jaaa…det är ju helt underbart.. jag känner ju som du gjorde när du lämnat LA för Linköping.. totalt annorlunda och en helt annan mentalitet… underbart!
Ska bli grymt skoj att gå på skiftet sen nästa vecka..
Comment by Lari — February 7, 2007 @ 7:58 pm
Klart att du är bäst i världen, fattar de inte det så är det deras förlust!
Comment by 404 — February 7, 2007 @ 8:40 pm
Visst är du bäst i världen!
Comment by Darkangel — February 7, 2007 @ 10:07 pm
En självklarhet finaste.. Pussarpå
Comment by D — February 7, 2007 @ 11:31 pm