I don’t know where to start
Spännande avsnitt av greys anatomy och pannkaksfrukost i sängen men glöggmyset hanns inte med så är jag hemma igen.
Och det är alltid lika segt varje gång. Så tråkigt att komma hem till en tom lägenhet. En tom säng och sova själv. Det där med långdistans är segt. Särskilt när det nu är 17 dagar kvar tills nästa gång det blir varma andetag i nacken och inget mer sova själv.
Så telefonsamtalet med att det är fest som kom nästan hemma i Linköping på den kalla bussen var välkommet. För att inte känna saknad. Så mycket iallafall.
Idag är det jobb, känns sådär eftersom jag misstänker urinvägsinfektion, men vi har spelat innebandy, lagat mat, stått på stan och delat ut information, haft inventering i bilarna, ja tiden har gått. Det gäller att göra det så mysigt man bara kan, det är trots allt första advent. Julafton ska spenderas på stationen, jag förbereder mig mentalt för det redan nu. För när det väl kommer till kritan så tycker jag julen är väldigt mysig.
Men saknaden kommer ändå vara större imorron. Då jag ska försöka julpynta lägenheten och få in lite värme. Och hoppa i bassängen på dagen och på kvällen. Tester snart, gäller att öva och förbereda sig. För jag ska. Så är det bara.
17 dagar innan ni träffas igen?
Lång tid. Segt!
Hoppas att det går bra med pyntandet sen!
/D
Comment by Darkangel — December 4, 2006 @ 12:38 am
Darkangel: ja det är j ä t t e l ä n g e!
Comment by Anna — December 4, 2006 @ 6:30 pm