when I was an ittybitty baby
När jag var lilla Anna så hade jag världens bästa mormor.
Hon bodde på andra sidan stan, stekte världens godaste pannkakor och man var alltid välkommen. Jag kommer ihåg när jag började bli så stor att jag kunde cykla dit själv och hälsa på och man fick saft och kanelbullar. Hon satt barnvakt åt oss när mammaopappa skulle iväg, jag kunde ringa henne när det var läskigt att vara hemma själv på kvällarna.
Hon var som en mormor ska vara.
Nu är hon inte det längre. Hon är elak och bitter och arg och uppför sig mest bara illa. Hon gör mamma ledsen och det var länge sedan jag själv orkade prata med henne. Hon är i stort sett blind och jättegammal, men så fruktansvärt envis (det är inget nytt drag, envisheten har jag ärvt av henne) att hon nu har flyttat från Helsingborg till en annan stad. Vid 88 års ålder känns det lite lustigt. Vi tror att hon har drabbats av någon sorts demenssjukdom vilket gör henne elak.
Jag har ingen kontakt med henne nu. Alls. För jag orkar inte, hon är elak mot mamma, mot lillasyster l, mot alla. Jag vill komma ihåg min mormor som hon var när jag var liten och vi satt och spelade kort genom hela nätterna, åt våfflor med sylt och grädde i skogen, när vi åkte på spännande tågutflykter för att hälsa på gammelmoster B.
Men det gör ont i mig.
Kom ihåg henne som hon var och acceptera henne som hon är nu, vilket inte på ngt sätt betyder att du måste tycka om henne.
Comment by SANDRA — November 24, 2006 @ 11:41 am
Har sagt samma sak till dig förut som sandra nu bejbi, hon är klok
Men jag vet att det gör ont.. Min Farmor gick tillbaka till WW2 och var flippad, då stängde jag av. *pussar och håller om*
Comment by D — November 24, 2006 @ 2:57 pm
Jag har gudskelov fortfarande kvar min gamla farmor och mormor med samma humör som förr. Men mormor är lika tokig som tidigare. Det är inte så lite jag ärvt av henne.
Jag vill också pussa och hålla om!
Comment by Studiomannen — November 25, 2006 @ 12:39 pm
det gör ont. som fan. allt det dära. men jag kan bara hålla med sandra. med tillägget -dags att be farbror doktorn ta en rejäl koll. det kommer tyvärr dagar då dotter blir mamma till sin mor.
min har varit sin mammas mor i snart tjugo år. för fem år sedan gick hon från kåldolme till smågalen med lycklig tanta som sjunger med och stojar. men, mormor som mormor blir hon aldrig mer.
kram
Comment by punaniii — November 27, 2006 @ 4:36 am