har jag gjort bort mig nu igen?
Ojsan.
Jag är rätt klantig ibland, det är precis som jag bara tänker halvvägs. Och just nu känns det som jag klantar mig mest hela tiden när det gäller D. Fast efter vi redde ut fnurran har det varit lugnt. Men idag var det dags igen.
Skickade sms och sa att jag åkte för att kolla upp mina kliandemärken. Det tog ju inte ens fem minuter och sen tog jag ett varv på stan (och ja resten med kan ni ju läsa). Jag vet att jag funderade på att “nu ska jag ringa D och berätta att jag är ok” men sen fick jag väl skallen full med något annat. Att inte glömma pincett, den snygga jackan som vandrade förbi mig eller liknande viktiga saker. Jag lättdistraherad, oh nej.
Sen var jag och lunchade och fikade och kom på att jag kan ju berätta vad jag gör bara så enkelt och för att se vad D gör. Får ett väldigt kort svar tillbaka och börjar fundera på varför och vad jag nu har glömt göra/säga/svara på.
Kommer hem, poletten ramlar fortfarande inte ner.
Sitter och surfar lite smått och helt plötsligt får jag sms från telesnor som berättar att D har ringt två gånger. Hoppsan. En gång när jag luncha och en gång när jag fika. Har jag hört detta? Nej. Skulle jag ändå ha skickat sms och sagt att jag inte har någon smittsamkarantänssjukdom? Eh JA.
*dunkariskallenfanvadjagärklantig*
Ringer D som är hyfsat kort i tonen (wonder why, wonder why).
Varför är jag såhär? Jag är inte vimsig annars, jag är kontrollfreak. Men så ibland bara wambam så är jag Doris. Märkligt.
Och D, jag är ok. Jag smittar inte.
Förlåt.
Det var inte nån liten smitta jag va orolig över. Det var d i g. Och du är förlåten..
Comment by D — October 12, 2006 @ 6:55 pm
Å jag förstår inte varför älsklingen måste va så anonym..? Synd. Det är inspirerande ju. Så älska och bli älskad rak i ryggen!
Comment by B — October 13, 2006 @ 11:12 pm