hus som en kartong
Min kropp är mitt tempel. Visst är det någon känd som har sagt det? Iallafall kan jag säga att min kropp är misshandlad. Har inte tyckt att det var så farligt i helgen, jag har haft ont och är mör, men har varit lite förvånad över att det inte ser så farligt ut, som det gör när jag har varit på damläger. Jag såg värre ut efter SM, och då var det bara tre matcher. Nu har det varit fyra dagar.
Men när jag kom ur duschen imorse (nåja, framåt dan) och tittade mig i spegeln insåg jag att jag fått en del smällar. En vacker blåtira, greppmärken på armarna, andra stora blåmärken här och var på kroppen. Tillsammans med en del rivmärken och småsår på händerna känner jag att jag är oerhört vacker just nu.
Men när jag satt hos tatueraren idag gick det mycket bättre än de senaste gångerna. Ingen tunnelkänsla alls, och ja visst gjorde vissa saker mer ont än andra, men inte alls så plågsamt som det har varit innan. Så note to myself: se till att vara misshandlad innan så orkar kroppen inte mer och ignorerar smärtan av nålen.
Så ja, tattueringen är klar för den här gången. Jag är skitnöjd, den är apsnygg!
Nu var det det där med packningen som är kvar. På fredag åker jag ju.
Men vad illa.
Kanske någon som tycker synd om dig och gör en anonym polisanmälan.
Om att du får stryk.
Comment by SANDRA — August 15, 2006 @ 10:27 am
Sandra: man kan tro att jag blir misshandlad hemma, så är dock inte fallet. För jag bor själv.
Comment by Anna — August 15, 2006 @ 5:19 pm