so everybody is gone to war
Jag har övat rökdykning och så innan. Gjort riktigt varma insatser på skolan, jag har släckte en del bränder när jag jobbat faktiskt, bland annat en villabrand och någon bilbrand. Men jag har inte varit rökdykare. Suttit i brandbilen och varit rökdykartvåa. Så det var faktiskt pretty intense.
Larmet kom precis när jag kom ur duschen, efter enochenhalvtimmes fotboll (där jag var med de gamla och vi faktiskt regerade över de yngre) och jag redan var bottenhungrig eftersom jag då inte ätit sen lunch. (Illa, jag vet, ingen behöver skälla på mig för det tacksåhemsktmycket!). Men så är det ju. Larmet kommer ju när som helst.
Idag är jag….inte trött i kroppen på samma sätt som jag är efter matcher eller intensiva träningar, utan mer bara sovtrött. Tror jag gjorde rätt som tryckte i mig sjukt stora pastaköttfärsåsportionen igår när jag äntligen fick mat och att jag har sovit bra inatt och lite nu när jag kom hem. Eller en hel del nu när jag kom hem. Så det är ett bra kvitto på att all träning ger resultat. Jag måste fortsätta hålla den här nivån och se till att få i mig mat ordentligt om dagarna, för tänk om det hänt en av de dagar jag ätit skitkasst. Då hade jag ju aldrig pallat om något mer hade hänt. Verkligen inte. Bra insikt faktiskt.
Men: var kom alla hönskompisar från helt plötsligt? Inte bara en, utan flera har varit helt oroliga? Why? För det är ju det här jag gör, det här jag kan, det jag tycker är sjukt roligt.
Haha.. men folk tror ju att man är galen som ger sig in i ett rum som brinner, de inser inte att vi är tränade för just det, och att vi kan det vi gör…=)
Comment by Lari — May 31, 2006 @ 6:50 pm
Lari: ja, men alltså….kompisar jag inte trodde skulle bli hönsiga blev det…märkligt!
Comment by Anna — May 31, 2006 @ 8:09 pm